BADLAND

Analys av Mobexer

Okej, jag måste bara säga att BADLAND är en av de mest fascinerande spelupplevelserna jag haft på länge. Om du inte redan har laddat ner det, gör dig själv en tjänst och kolla in det. Det är ett av de där spelen som suger in dig direkt och får tiden att flyga iväg.

En stark visuell stil utan höga fartlöften

Det jag uppskattar mest är hur spelets mörka silhuetter och färgstarka miljöer gör det lätt att läsa av vad som händer, samtidigt som världen känns egen. Det är ett äventyr där tajming och uppmärksamhet betyder mer än att bara rusa fram. Jag skulle därför inte välja det för konstant hög fart eller en intensiv actionkänsla i varje sekund; nöjet ligger också i att upptäcka hur miljön förändras och hitta rätt väg genom hindren.

För en kort spelstund fungerar upplägget bra: jag kan ta mig an en utmaning när jag har en paus och sedan lägga undan telefonen. Men när jag fastnar vill jag ofta försöka igen direkt. Det är just den blandningen av lättillgänglighet och krav på precision som gör att en snabb session lätt blir längre än planerat.

Grafik och Atmosfär

Det första som slår dig när du startar BADLAND är dess fantastiska grafik. Spelet har en unik visuell stil med mörka silhuetter mot färgglada bakgrunder som ger hela upplevelsen en mystisk och förtrollande känsla. Varje nivå känns som ett konstverk, och jag kan inte nog understryka hur mycket det bidrar till spelets atmosfär.

Musiken och ljudeffekterna kompletterar den visuella upplevelsen perfekt. De skapar en stämning som är både lugnande och lite kuslig, vilket gör att man verkligen känner sig försjunken i spelets värld.

Vad som händer när tempot skruvas upp

När flera hinder kommer tätt inpå varandra blir den tydliga silhuettstilen mer än bara snygg: den hjälper mig att snabbt förstå var farorna finns. Samtidigt kan ett misstag i ett sådant parti kännas hårt, eftersom jag måste vara uppmärksam på både rörelsen och det som närmar sig. Jag tycker att det är en rättvis sorts press när jag själv har kontroll över tajmingen, men den passar sämre om jag vill spela något helt kravlöst medan jag gör annat.

En bra vana är att inte hålla inne längre än situationen kräver. Korta tryck ger bättre kontroll när jag behöver finjustera höjden, medan längre tryck kan vara användbara när jag måste ta mig förbi ett större hinder. Det låter enkelt, men just den skillnaden gör det lättare att förstå varför en passage gick fel och vad jag kan ändra vid nästa försök.

Spelmekanik

Spelet är enkelt att förstå men svårt att bemästra, vilket är en perfekt kombination enligt min mening. Du styr en liten varelse genom olika hinder och fällor genom att trycka på skärmen för att flyga uppåt. Det låter enkelt, men med tidens gång blir det väldigt utmanande.

Det finns en mängd olika hinder och pussel som kräver både snabb reflex och strategiskt tänkande. En av de mest intressanta aspekterna är att du ibland måste klona din varelse för att övervinna vissa hinder, vilket ger spelet en extra dimension.

Återhämtning, tålamod och spelstil

Att behöva försöka igen är en del av upplevelsen, så jag skulle inte kalla det ett spel där varje misslyckande känns som ett stort avbrott. Det kan ändå bli frustrerande om jag spelar trött eller bara vill se nästa del av världen utan att nöta en svår sektion. Då hjälper det att pausa i stället för att trycka vidare på autopilot: efter några missar är det ofta bättre att tänka igenom när hindret kommer och justera trycken än att upprepa samma försök.

Klonsituationerna belönar dessutom framförhållning. I stället för att bara reagera när varelsen närmar sig en fälla försöker jag läsa av vad som kommer efter den och fundera på hur flera varelser kan påverka passagen. Det gör att spelet passar den som gillar att lära sig av ett försök, men mindre bra för den som helst vill ha en enkel bana där lösningen alltid är självklar.

För vem passar det bäst?

Om jag väntar på bussen eller har en kort paus är det lätt att plocka upp spelet och spela en stund. Det kräver inte att jag först sätter mig in i en lång berättelse, och den enkla grundkontrollen gör att jag snabbt kommer i gång. Däremot behöver jag kunna rikta uppmärksamheten mot skärmen när hindren blir tätare. Det är alltså inte mitt förstaval när jag försöker spela samtidigt som jag pratar eller håller på med något annat.

Jämfört med mer traditionella plattformsspel, där jag ofta styr figuren i flera riktningar och fokuserar på hopp och förflyttning, bygger det här äventyret sin utmaning kring den enkla beröringskontrollen och flygrörelsen. Det gör det lättare att börja spela på en telefon, men också mer känsligt för hur exakt jag trycker. Om jag föredrar tydliga knappar, långsammare pussel eller en upplevelse som inte kräver snabba reaktioner kan ett annat slags äventyr passa bättre.

Ensamspel, vänner och förväntningar

Spelet har också en flerspelarläge som är hysteriskt roligt. Att kunna spela med vänner på samma enhet ger en ny dimension till spelet och massor av skratt.

Det sociala upplägget är en särskild anledning att välja det framför ett äventyr som bara är gjort för en spelare. Samtidigt bygger det på att ni faktiskt har samma enhet till hands, så det är inte samma sak som att kunna spela tillsammans på distans. Jag ser det som ett roligt alternativ när man sitter bredvid varandra, medan sololäget passar bättre när jag bara vill spela på egen hand i korta omgångar.

Stabilitet och vad jag skulle förvänta mig av mobilen

Jag skulle inte dra slutsatsen att en snygg, detaljrik känsla automatiskt betyder att spelet kräver en särskilt kraftfull telefon. Den grafiska stilen är tydlig snarare än realistisk, och själva kontrollen är avskalad. Ändå kan upplevelsen förstås variera mellan enheter, särskilt om telefonen redan känns långsam eller om andra appar belastar den. Om en bana känns svår vill jag först skilja på ett tajmingsmisstag och en eventuell ojämn respons, i stället för att direkt anta att spelet beter sig fel.

Spelet är gratis att börja spela, med köp i appen som kostar från omkring tio till fyrtio kronor när betalningen sker via Play. Det har PEGI 7, är utvecklat av HypeHype Inc. och har version 3.2.1.5. Med ett genomsnitt på 4,0 från omkring 1,6 miljoner betyg och över 50 miljoner installationer är det lätt att förstå varför många har provat det, men popularitet säger förstås inte om just den här typen av kontroll passar mig.

Svårighetsgrad och Utmaningar

Nivåerna blir progressivt svårare och det finns alltid en ny utmaning runt hörnet. Det är det som gör BADLAND så beroendeframkallande; man vill bara klara "en nivå till". Men oroa dig inte, även om vissa nivåer kan vara frustrerande, är känslan av att klara dem oerhört tillfredsställande.

Min bedömning efter spelandet

Spelet släpptes den 28 november 2013 och kräver Android 6.0 eller senare. För mig är den praktiska frågan mindre om telefonen är den allra nyaste och mer om den känns responsiv när jag spelar. Den som har en äldre enhet kan kontrollera att systemversionen räcker och stänga sådant som gör mobilen seg innan en svår sektion. Det är ett enkelt sätt att minska störningar, även om det inte kan garantera samma känsla på alla telefoner.

Jag rekommenderar det främst till den som gillar visuellt särpräglade äventyr, korta försök och utmaningar där små förbättringar märks. Den som vill ha ett lugnt spel utan krav på reflexer, eller ogillar att behöva göra om en passage, bör däremot välja något mer avslappnat. Här är återförsöken en del av nöjet, inte bara ett hinder på vägen.

Slutgiltiga Tankar

Sammantaget är BADLAND en fantastisk spelupplevelse som jag varmt kan rekommendera. Det är vackert, utmanande och otroligt beroendeframkallande. Oavsett om du är en casual spelare som letar efter något att spela på bussen, eller en hardcore-gamer som söker en ny utmaning, har BADLAND något för dig. Ge det en chans och du kommer inte att bli besviken!