Goat Simulator

Analys av Mobexer

Jag har svårt att tänka mig ett bättre spel för den där stunden när man vill göra något fullständigt meningslöst och ändå ha roligt. Goat Simulator är ett simulator-spel från Coffee Stain Publishing där poängen inte är att sköta en get på ett trovärdigt sätt, utan att kasta sig in i en lekplats fylld av fysik, oväntade reaktioner och små absurda upptäckter. Det låter enkelt, och det är det också, men enkelheten är en stor del av charmen.

Jag återkommer särskilt gärna till det när jag delar en mobil eller surfplatta med andra hemma. En person kan börja spela i några minuter, lämna över enheten och låta nästa person hitta på något helt annat. Det fungerar bättre som ett gemensamt skämt än som ett spel som kräver långa sammanhängande pass. Samtidigt finns det några saker att tänka på kring ålder, köp och vem som använder enheten, eftersom spelet inte passar alla i hushållet.

En kaotisk lekplats som passar korta gemensamma stunder

Det första jag märker när jag spelar är att spelet inte försöker leda mig genom en traditionell berättelse. Jag får i stället röra mig runt, testa gränserna och se vad som händer när geten springer in i människor, föremål och miljöer. Kontrollerna är tillräckligt lättbegripliga för att någon annan snabbt ska kunna ta över utan en lång genomgång.

Det gör en stor skillnad i ett hem där flera använder samma telefon eller surfplatta. Om ett barn vill visa en vuxen något tokigt, eller om två syskon turas om, behöver ingen först lära sig ett omfattande regelsystem. Jag brukar rekommendera att börja med ett litet mål: hitta en plats som ser intressant ut, prova getens rörelser och se hur miljön reagerar. Det blir roligare än att försöka spela “rätt”.

En realistisk vardagssituation är att någon väntar på att maten ska bli klar eller sitter bredvid en kompis som redan har spelat klart något annat. Då fungerar Goat Simulator som en snabb, gemensam aktivitet. En person håller i enheten medan de andra föreslår vart geten ska gå, eller så byter man efter ett misslyckat försök. Eftersom upplevelsen bygger på överraskningar kan även den som bara tittar vara delaktig.

Jag tycker däremot inte att det är lika lyckat om alla förväntar sig tydliga turer, poängjakt eller en gemensam kampanj. Det finns inget behov av att samordna ett lag på samma sätt som i ett tävlingsspel. Samordningen här handlar snarare om att bestämma vem som håller i enheten och vilka upptåg man vill prova.

Varför fysiken blir spelets egentliga innehåll

Det mest underhållande är inte att kontrollera en get i sig, utan att se hur en enkel handling kan få ett konstigt resultat. Jag kan gå in i ett område med en idé och snabbt glömma den när något annat i miljön fångar min uppmärksamhet. Det är den sortens spel där ett misslyckande ofta blir roligare än ett lyckat försök.

Ett tips som jag tycker nya spelare har nytta av är att inte stressa vidare efter varje krasch eller märklig situation. Stanna kvar och prova samma sak från en annan vinkel. Spelets humor ligger ofta i att observera reaktionen, inte i att nå fram så snabbt som möjligt. När jag spelar med andra blir det också ett enkelt sätt att skapa egna små utmaningar: vem hittar nästa oväntade plats, eller vem lyckas få till den mest absurda kedjan av händelser?

Det här är ett konkret exempel på varför spelet skiljer sig från vanliga simulatorer. I en realistisk simulator försöker jag ofta förstå ett system och förbättra min teknik. Här testar jag i stället systemets gränser. Den som vill ha trovärdig djurskötsel, ekonomi eller långsiktig planering bör välja något annat. Den som uppskattar interaktiv slapstick får däremot en upplevelse som är ovanligt lätt att dela med sig av.

Att komma igång utan att blanda ihop användare

Spelet är gratis att installera, vilket gör det enkelt att prova på en gemensam Android-enhet. Det har funnits sedan 5 december 2017 och den aktuella versionen är 2.21.1. För kompatibilitet krävs Android 6.0 eller senare. Jag skulle ändå kontrollera vilken användare som är aktiv på enheten innan installationen, särskilt om flera personer delar samma konto eller om en vuxen vill hålla spel och betalningar åtskilda.

Det är inte ett komplicerat spel att starta, men delade enheter kan skapa onödig förvirring. Bestäm gärna i förväg vem som får installera uppdateringar och vem som hanterar eventuella köp. Det är en enkel hushållsrutin, men den gör att barn, gäster och vuxna inte råkar blanda ihop sina val. Jag ser detta som viktigare än själva installationen, eftersom spelets låga tröskel lätt gör att någon börjar spela spontant.

Inköp i appen ligger på 24,00 kr–739,00 kr när faktureringen sker via Play. För mig är det ett tydligt skäl att prata om köp innan spelet lämnas över till ett barn. Att spelet är gratis att börja med betyder inte att alla ekonomiska beslut bör lämnas åt den som råkar hålla i telefonen. Jag skulle använda den vuxnes konto och låta den vuxne fatta beslut om eventuella tillägg.

Det här är också en situation där hushållets vanliga alternativ kan vara bättre. Om målet är att låta ett yngre barn spela helt utan vuxen närvaro föredrar jag ett spel där innehåll och betalningar är lättare att avgränsa. Goat Simulator är mer lämpat för ett sammanhang där någon har koll på enheten och där man kan prata om vad som är gratis och vad som kan kosta pengar.

Att dela enheten utan att dela ansvar

Jag gillar att spelet lämpar sig för att turas om, men det är värt att skilja på själva spelandet och kontot som används. En person kan hålla i enheten, medan andra tittar på och föreslår nästa sak att prova. Det betyder inte att alla automatiskt har separata framsteg eller egna inställningar. Därför bör man inte lova barn eller syskon att deras spelupplevelse är helt åtskild bara för att de turas om.

Min praktiska modell är enkel: använd enheten tillsammans, men låt en vuxen ha sista ordet om installationer och köp. Om flera personer vill spela efter varandra kan man komma överens om korta pass och lämna över när man har avslutat ett försök. Det minskar risken för diskussioner om vem som “ägde” en viss upptäckt, samtidigt som spelets spontana karaktär finns kvar.

En annan användbar vana är att prata högt om vad man tänker göra innan man trycker runt för mycket. Det låter överdrivet, men i ett gemensamt rum blir det en del av underhållningen. “Jag ska prova där borta” ger de andra en chans att följa med i upptäckten. På så sätt blir spelet mer socialt än om varje person bara sitter tyst och väntar på sin tur.

För två personer som vill samarbeta genom en hel berättelse är detta inte rätt verktyg. Jag skulle hellre välja ett spel med tydliga gemensamma mål och separata spelarroller. Här fungerar koordinering bäst som samtal, publikreaktioner och små spontana regler som hushållet själv hittar på.

Ålder, humor och förtroende i hemmet

Spelet har åldersmärkningen PEGI 12. Jag tycker att den informationen bör tas på allvar, även om presentationen är färgglad och skämtsam. Humorn bygger på kaos, kollisioner och en medvetet överdriven spelvärld. Det är inte samma sak som ett realistiskt våldsamt spel, men det betyder inte att det automatiskt passar alla yngre barn.

Om ett barn under åldersgränsen vill prova skulle jag själv vilja se spelet först och avgöra om tonen passar barnet. Det är en bättre metod än att bara gå efter att spelet ser komiskt ut. Barn reagerar olika på fysisk humor, stressiga situationer och figurer som far omkring på ett överdrivet sätt. I ett delat hushåll kan en vuxen också behöva förklara att spelets beteende är en del av den absurda spelvärlden och inte något att imitera i verkligheten.

Förtroende handlar dessutom om mer än innehåll. När spelet är gratis att börja med men har köp inom appen behöver barnet veta vilka tryck som är okej och vilka som kräver en vuxen. Jag tycker att det är klokt att säga detta innan spelstunden, inte efter att någon redan har öppnat en betalningsruta. Det gör reglerna begripliga utan att förstöra det roliga.

För tonåringar och vuxna är PEGI 12 vanligtvis mindre av en praktisk fråga, men även där kan hushållets regler spela roll. En gemensam surfplatta i vardagsrummet används kanske av flera personer med olika tålamod. Den som vill ha lugn progression kan bli irriterad när någon annan medvetet skapar kaos. Därför fungerar spelet bäst när alla som tittar förstår att oförutsägbarheten är själva poängen.

Vad man kan förvänta sig efter den första överraskningen

Den första spelstunden är ofta den starkaste, eftersom nästan allt känns nytt. Efter ett tag blir upplevelsen mer beroende av spelarens egen vilja att experimentera. Jag ser det inte som ett fel, men det är en viktig skillnad mot simulatorer som hela tiden låser upp nya arbetsuppgifter, fordon eller ekonomiska nivåer.

Om du vill få mer ut av spelet bör du byta sätt att spela i stället för att bara upprepa samma runda. Först kan du utforska fritt. Sedan kan du försöka hitta ett särskilt område utan att följa den mest uppenbara vägen. Därefter kan du låta en kompis välja riktning och själv bara reagera på det som händer. Den typen av självskapade regler ger mer variation än att jaga ett enda perfekt resultat.

Jag tycker också att det är värt att spela med ljudet på när miljön tillåter det, eftersom reaktionerna och den komiska timingen blir lättare att uppfatta. I ett offentligt väntrum eller på en buss skulle jag däremot använda hörlurar eller spela utan att störa andra. Spelet fungerar bra i korta stunder, men dess kaos kan bli påfrestande om man redan är trött eller vill koppla av med något stillsamt.

Det är här jämförelsen med andra spel i simulatorgenren blir tydlig. Många simulatorer belönar tålamod, precision och planering. Goat Simulator belönar nyfikenhet och en vilja att acceptera att planen går sönder. Jag väljer detta när jag vill skratta åt ett oväntat resultat. Jag väljer en mer traditionell simulator när jag vill känna att varje beslut bygger mot ett stabilt mål.

Prestanda, förväntningar och vem som bör avstå

Spelet har nått över 50 miljoner installationer och ett genomsnitt på 4,6 från omkring 730 tusen betyg. Det säger mig att formatet har hittat en stor publik, men popularitet förändrar inte den personliga frågan: tycker du om fysikbaserat kaos? Om svaret är nej kommer den stora publiken inte göra upplevelsen mer tilltalande.

Jag skulle avstå om jag söker en lång, lugn och realistisk djursimulator. Jag skulle också välja något annat om jag vill ha tydlig lokal multiplayer, separata profiler eller ett hushållsspel där alla har samma mål. Den som ogillar upprepning kan dessutom tröttna när den första nyfikenheten har lagt sig.

Å andra sidan är det ett starkt val för den som vill kunna starta snabbt, förstå grundidén utan instruktioner och skapa egna skämt tillsammans med andra. Det passar särskilt bra när speltiden är osäker. Du behöver inte planera en hel kväll; några minuter kan räcka för att få en märklig situation att prata om.

Jag vill också framhålla att spelets begränsningar är kopplade till dess identitet. Den ojämna känslan och de oväntade resultaten kan vara frustrerande om du försöker kontrollera allt. Men om du behandlar misslyckanden som en del av underhållningen blir samma egenskaper en styrka. Mitt råd är därför att inte bedöma det med samma måttstock som en realistisk simulator.

Min bedömning för ett delat hushåll

Efter att ha spelat det i olika korta sammanhang tycker jag att Goat Simulator fungerar bäst som ett gemensamt infall, inte som hushållets enda spel. Det är lätt att lämna över, lätt att kommentera och tillräckligt oförutsägbart för att åskådare ska ha roligt. Samtidigt kräver åldersmärkningen och köp inom appen att en vuxen tar ansvar när barn använder enheten.

För familjer och kompisar som kan turas om utan att kräva separata framsteg är det ett underhållande gratisval. Jag skulle börja med att spela tillsammans, förklara PEGI 12 och bestämma tydliga regler för eventuella köp. Därefter kan man låta spelaren utforska själv, så länge alla vet att kontot och enheten fortfarande är gemensamma.

För mig är den största styrkan att spelet gör en enkel idé till en social lek. Den största svagheten är att samma kaos inte passar den som vill ha kontroll, progression eller en tydlig avslutning. Med rätt förväntningar blir det dock ett ovanligt lättsamt sätt att fylla en paus och få andra att skratta åt det som inte gick enligt planen.

Mitt slutliga råd är att prova det om du vill dela absurda ögonblick, men välj en annan simulator om du främst söker realism och långsiktig struktur. Coffee Stain Publishing har gjort ett spel som fortfarande är lätt att förstå, och dess fria start gör tröskeln låg. I ett hushåll där någon håller koll på ålder, konto och köp kan det vara precis den sorts korta, kaotiska underhållning som fungerar bäst tillsammans.

Vanliga frågor